Förord

Att skildra en förenings verksamhet under sjuttiofem år är en svår men rolig uppgift. Sjuttiofem år är en lång tid. Intresset för verksamheten samt synen på folkdans och folklig kultur har varierat en hel del under dessa år.

Mycket av den verksamhet som har förekommit i Björkstalaget finns av förklarliga skäl inte kvar idag. Mycket av det som skapats har varit för stunden och i just det ögonblicket. Många av de personer som varit med i föreningen finns inte heller kvar. Vad som däremot finns kvar av gångna tiders Björkstalag är några hyllmeter arkivmaterial samlat på Folkrörelsearkivet i museets lokaler. På dessa hyllor finns samlat ett "stycke hantverk" i form av protokoll, kassaböcker, korrespondens m.m.

När jag för några år sedan gick igenom lagets arkivmaterial slog det mig att; tänk så mycket tid och engagemang som har lagts ned av lagets medlemmar och funktionärer. Tänk vad mycket av idealism, arbetsglädje och kunskap som har samlats i föreningen under dessa sjuttiofem år.
Man känner riktigt entusiasmen, vitaliteten och ibland ilskan strömma emot en när man läser igenom dessa vackert präntade protokoll och noggrant förda kassaböcker från 1923 och framåt.

Jag tänker nu förmedla något av vad jag funnit i detta spännande arkivmaterial. Jag har till min stora hjälp även haft Björkstalagets 60-årsjubileumsskrift (författad av Anders Perstrand och Sonja Mannberg) där mycket av Björkstalagets historia redan finns samlad.

Umeå mars 1998

Göran Larsson (medlem sedan 1979)

1920-talet

Hur det hela började

Det finns egentligen tre bidragande orsaker till att Björkstalaget bildades.

1. De nya amerikanska modedanserna
2. Nykterhetsrörelsen och deras programverksamhet.
3. En ung man vid namn Richard Lundgren

Vid sekelskiftet spreds den nya amerikanska dansmusiken i Europa och nådde efter 1910 till Sverige. Främst var det dansformerna twostep och onestep som blev populära och i deras spår följde en mängd dansvarianter som byggde på promenadsteg, vickande höfter och täta dansfattningar. Dessa danser med sitt nya sätt att röra sig till musik fascinerade och lockade många ungdomar till dansbanan. Det kändes nu förlegat och fel med det gamla bondesamhällets danser och musik.

Bland annat nykterhetsföreningarna såg med oro denna utveckling och tog i stället upp folkdans och lek på sina program för att bevara de gamla traditionerna. I Umeå grundades i februari 1922 SGU-avdelning 177 Björksta. (SGU= Svensk Godtemplar Ungdom). På SGU-Björkstas program fanns redan från start folkdansen upptagen och en folkdansledare var vald. Den unge man som utsetts som dansledare hette Richard Lundgren.

I ett SGU-protokoll från december 1922 rapporterade Richard att folkdansarna kommit överens om att vid första mötet efter nyår bilda styrelse. Det dröjde till den 11 april 1923 innan Björkstalaget formellt bildats. Det skedde på café Gotthem i Umeå där ett gäng aktiva SGU-dansare samlats för att anta stadgar och bilda styrelse.

Björkstalagets första styrelse bestod av: Manbert Westberg, ordförande, Ivan Bengtsson, kassör, Richard Lundgren, ledare och Wilhelm Rådeström, spelman.

Ur Björkstalagets törsta stadgar kunde man läsa:

1. att laget skulle främja intresset för gammal god nöjeskultur till nytta för sig och andra.
   
2. att laget fick bestå av högst 8 ordinarie par med högst 4 par i reserv samt ledare och spelmän.
   
3. att ny medlem skulle inväljas genom omröstning bland lagets medlemmar och skulle ha ledares godkännande.
   
4. att medlem skulle förbinda sig att undvika modem dans och inte dansa sådan iförd nationaldräkt.

Richard Lundgren

Som självklar ledare för Björkstalaget valdes den 23-årige Richard Lundgren. Han var yrkesverksam som typograf på Västerbottens-Kuriren och ägnade största delen av sin fritid åt SGU och Björkstalaget.

Lundgren hade varit med redan 1920 på den stora nordiska folkdansstämman på Skansen i Stockholm. Där hade han hänförts över vad han sett - 400 ungdomar från hela Skandinavien uppklädda i folkdräkter, dansande och spelande, värnande om sin egen hembygd och dess traditioner. Richard Lundgren ville att Björksta laget skulle bli ett "äkta" folkdanslag till skillnad från många av de danslag som existerat i Västerbotten före Björkstalagets start. Enligt Lundgren hade de andra lagen inte varit tillräckligt seriösa vare sig i dans- eller dräkthänseende. Folkdansare i "fantasidräkter" som även dansade moderna danser hade Lundgren inte någon känsla eller respekt för.

Björkstalaget bestod vid den här tiden av 8 par samt spelman. Det stod inte alla fritt att vara med i föreningen. Dansarna bestod av en liten utvald skara. Efter allmän omröstning och ledarens godkännande kunde man bli invald i föreningen. Laget blev på så sätt något av ett elitlag. Troligen "drillades" dansarna ganska hårt av sin unge ledare. Richard Lundgren skriver 1973 i samband med Björkstalagets 50-års jubileum att han var en hård och krävande ledare.

1930- & 1940-talet

Gammaldansaftnar

1932 skrev Björkstalagets ordförande och ledare ett brev till Västerbottens Hembygdsförening där man erbjöd sig att ".. med lämpliga medel motarbeta det osunda sätt varpå den moderna dansen bedrivs". Det vapen som Björkstalaget hade att erbjuda var gammaldansaftnar på Gammlia i Umeå. I stora salen på Sävargården arrangerade Björkstalaget under några år på 30- och 40-talet offentliga gammaldanser. Danserna sågs som god PR för Björkstalaget och gammaldansen. Danserna gav även - i bästa fall - ett extra tillskott till föreningskassan.
Björkstalaget levde här upp till § 1 och § 3 i sina ursprungliga stadgar där man sagt sig främja gammal god nöjeskultur och att undvika modem dans. Att Gammlia hade blivit ett populärt dansställe där den moderna dansen bredde ut sig vittnar några rader i ovan nämnda brev från 1932 . I brevet låter Björkstalagets ledare meddela "... att vi (Björkstalaget) försökt göra vårt Västerbottniska Skansen på något mera passande sätt populärt, än just med den moderna "jazzens" hjälp, vilken vi icke anse främja Gammlia på annat sätt än att giva det namnet av en "jazzens" högborg. "
Efter att ha anordnat gammaldanser under några år på trettiotalet återupptar Björkstalaget traditionen våren 1943. Man annonserar om gammaldansaftnar på Sävargården med bl.a. Harry Holgers orkester. Resultatet av de offentliga danserna detta år slutar med ett underskott i kassan på 42:60. Året därpå (1944) ger man upp kampen mot "jazzen" och anordnar dansafton på Sävargården med både gammal och modem dans. Nytänkande eller möjligen krav från omgivningen? Om det var tillåtet enligt stadgarna låter vi vara osagt.

Det här med inställningen till modem dans verkar ha varit ett besvärligt kapitel för Björkstalaget. Längre fram, även under femtiotalet, diskuteras fortfarande inom laget hur man som medlem skall förhålla sig till den moderna dansen.

J.V. Lindqvist

En person som betydde mycket för Björkstalaget vid den här tiden var spelmannen J.V. Lindqvist. Han var en person som representerade trygghet och gammal god tradition. Valfrid Lindqvist (f 1878) var Björkstalagets spelman i över tjugo år. Han trakterade fiol och spelade troget på Björkstalagets träningar och uppvisningar. Han kallades av lagets medlemmar för "gubben Lindqvist" och måste ha varit en ålderstigen man i det unga Björkstalagets ögon. 1928 fyllde han 50 år och uppvaktades av Björkstalagets medlemmar, som vid den här tiden hade en medelålder på 20 år. J.V. Lindqvist var Björkstalaget trogen åtminstone mellan åren 1924 - 1948. I gamla kassaböcker från dessa år återkommer han regelbundet, utkvitterande sitt årliga "gage". Hans taxa var oftast 1-2 kr per träningskväll och 5 kr vid uppvisningar.

Björkstalagets dräkter

Ur Björkstalagets äldre stadgar står att läsa: medlem av laget förbinder sig att anskaffa nationaldräkt, helst Västerbottens". Om man inte på egen hand kunde skaffa dräkt så fanns möjlighet att erhålla anslag från föreningen för inköp av dräkt. Lånet måste dock återbetalas vid utträde ur föreningen, annars så tillföll dräkten föreningen.
Att samla pengar till nya dräkter och dräktdelar är ett återkommande tema i de äldre protokollböckerna. Ett sätt att skaffa fram pengar till dräktinköp kunde vara att ordna lotteri. Så skedde Annandag Pingst 1932 då Björkstalaget sålde lotter i samband med en dansuppvisning på Rådhustorget. Behållningen (369:71 kr) gick till inköp av dräkter. Försäljningen måste ha gått bra för enligt lagets noteringar samlade dansuppvisningen en publik på ca 1200 personer (!).
De dräkter som fanns i lagets ägo vid den här tiden var främst Västerbottensdräkter (manliga och kvinnliga) samt dräkter från Norra Ny i Värmland (mansdräkt). I lagets ägo finns än idag dräkter från Björkstalagets tidiga år. Så sent som i år (1998) återfanns i en av dessa mansdräkter ett programblad från SGU-Tinget i Umeå 1932 samten liten handskriven fusklapp över turerna i Oxdansen.

Krigsåren

Under 1940-talet verkar Björkstalagets verksamhet ha gått på sparlåga, mycket troligen p.g.a. det hårda världsläget. Ur SGU-avd 177 Björkstas årsrapport för 1943 berättas det att laget bestod av 8 par med Arne Nilsson som ledare och J.V. Lindqvist som spelman. Laget övade i regel en gång i veckan och på programmet stod "de flesta danserna i folkdansboken".

Sex uppvisningar har man haft och kassabehållningen vid årsskiftet var 68:05. Förutom sin ordinarie tränings- och uppvisningsverksamhet arrangerade Björkstalaget - som tidigare nämnts - offentliga danser på Sävargården under några år i mitten av fyrtiotalet.

1950-talet

Från Hollywood till Haag

Femtiotalet var av allt att döma ett framgångsrikt decennium för Björkstalaget. Ökat medlemsantal, många uppvisningar och även en del internationella kontakter. Man satsade stort. I Björkstalagets arkiv finns från 1952 en brevkopia där Björkstalagets ledare skrivit till filmbolaget Metro Goldwyn Mayer i Hollywood och erbjudit lagets tjänster. För en summa av 44.000 dollar erbjöd sig Björkstalaget att göra en månadslång turné i USA sommaren 1953. På programmet fanns upp till 40 olika danser, allt från "the dance of harvest" till "castle waltz from 1850". Tydligen nappade inte Hollywood på erbjudandet - i Björkstalagets korrespondens finns tråkigt nog inget svar på brevet.

1954 reser man istället österut till Vasa. Man gästar folkdanslaget Brage under pingsthelgen. Med sig på resan har man en nyckelharpospelman från Uppsala, en vissångerska från Umeå samt en bygdemålsberättare från Tvärålund. Resan blev mycket lyckad och året därpå återgäldar Bragelaget med ett besök i Umeå. Även fortsättningsvis håller de båda lagen kontakt och fler utbyten sker.

1955 blir ett danspar från Björkstalaget uttaget att tillsammans med sju andra svenska par dansar uppvisning i Wolfsburg i Tyskland. Arrangör var Volkswagen, som jubilerade sin "miljonte bil". Björkstas danspar hette Arne Håkansson och Karin Tegström (Majors).
1956 åker två andra av lagets dansare till Kiel. Efter uttagningstävling i Södertälje hade Björkstalagets Märta och Henry Sjöblom kvalificerat sig till denna uppvisning. Framträdandet skedde under en internationell seglarvecka i Kiel.

1958 kommer den stora resan för Björkstalaget. Man blir inbjuden att delta vid det internationella storlogemötet i Haag - en världskongress inom nykterhetsrörelsen. Nio danspar från Umeå deltog och på resan ner till Haag bjöd Björkstalaget även på uppvisningar i Köpenhamn och Hamburg.

1958 var för övrigt "toppåret" under femtiotalet. 46 medlemmar, 51 övningar och 29 uppvisningar - allt rekord för decenniet.

Björkstalagets medlemsmärke

Ett förslag till medlemsmärke finns med i lagets protokoll redan 1939 men det skulle dröja till 1955 innan Björkstalagets medlemsmärke och logotyp skapas. Medlemsnålen kunde från början endast erhållas efter avlagt dansprov. Lagets medlemmar fick dansa upp för dansledaren och för att få (köpa) medlemsnålen krävdes att man behärskade följande fem grundsteg: mazurkasteg, hambo, schottis, polka och östgötasteg. Förutom de fem grundstegen skulle för godkännande även en valfri dans med valfri partner visas upp. 1955 bestod Björkstalaget av 28 medlemmar. Efter årets slut hade 20 dansare och 5 spelmän erövrat Björkstalagets märke. Spelmännen tilldelades märket utan avlagt dansprov.
Övriga 50-talsnotiser
I ett brev från 1956 skriver Björkstalagets ledare Arne Håkansson "Vi har vissa svårigheter att kunna få manuell musik på övningarna och måste inköpa en bandspelare om vi skall kunna fortsätta övningarna". Inköpet beviljas och en "Magnefon" inhandlas för 710 kr. Björkstalagets dansare var nu för första gången inte beroende av musiker för sina träningar. Trots allt har laget tillgång till 4 -5 musiker vid denna tid.

1957 behandlas ämnet modem dans, gammaldans och dräkter vid ett styrelsemöte. Laget beslutar att : "... på subskriberad dans fick man ha dräkt. Vid allmän modern dans dansas utan dräkt. Vid gammaldans med dräkt". Ett annat kärt gammalt ämne tas upp vid ett möte detta år. Ur protokollet kan man läsa: "...det blev en diskussion om våra uppvisningar, särskilt då avslutningarna av danserna, som inte är så vackra. Alla lovade bättra sig".

Dansverksamheten

Björkstalagets dansrepertoar hade sedan starten på tjugotalet bestått av svenska och nordiska folkdanser - främst s.k. uppställningsdanser. Vid uppvisningarna var man max 8 par som dansade. 1950-talets medlemmar i Björkstalaget dansade i stort sett samma danser som 1920-talets folkdansare. Richard Lundgren meddelade 1923 att Björkstalaget behärskade ett 25-tal danser medan lagets ledare Arne Håkansson 1952 meddelade - i brevet till Hollywood - att laget kunde visa upp ett 40-tal danser. Så en viss utökning av danser måste ha skett.

Under trettio- och fyrtiotalet utökar Björkstalaget sin dansrepertoar genom utbyte med andra lag och genom de av SGU anordnade dansinstruktörskurserna. Detta fortsätter under femtiotalet med tillägget att man nu även tillåter lära sig utländska folkdanser - främst amerikanska gruppdanser. De utomnordiska danserna används dock inte i uppvisningssammanhang utan enbart som variation under dansträningar och under samkväm.

Ett typiskt uppvisningsprogram från 1950-talet är den vid Barnens Dag i Umeå 1952.

Där dansade Björkstalaget lördagen 6 september:
Fyrtur, Schottis, Kadrilj från Vessige socken, Trekarlspolska, Träskodans, Västgötapolska och Daldans.

Söndag 7 september:
Fyrtur, Schottis, Kadrilj från Övraby Socken, Trekarlspolska, Fjällnäspolska, Vingåkersdans, Kadrilj från Vessige socken, Träskodans, Västgötapolska, Dans till Fryksdalsmelodi, Oxdans och Daldans (Reserv: Kopparslagaren). (Samtliga danser hämtade ur Gröna Boken)

Inför denna uppvisning gav dansledaren följande uppmaning till de dansande: "Varje folkdansare uppmanas att dansa så ledigt som möjligt, men glöm inte bort turerna för den lediga stilens skull. Försök att ha roligt under danserna utan störande glädjeyttringar. Alltså, en lös och ledig och trevlig stil! Men absolut inte velig och trevande stil!

1960-talet

Folkdanskris

1950-talets medvind för Björkstalaget vändes till motvind i början av 1960-talet. I en artikel ur Västerbottens-Kuriren den 5 mars 1962 kan man läsa om "svensk folkdanskris". Boven i dramat var - som så många gånger förr - den moderna ungdomskulturen. Ungdomarna vid den här tiden ville hellre dansa twist och lyssna på amerikansk populärmusik än att ägna sig åt svensk folkdans. Eller som signaturen "Echo" uttryckte det i VK-artikeln: "Chubby Checker, Brigitte Bardot och Gerry Mulligan, d. v.s. twist, film och modern musik har gett folkdansen stöten".
I artikeln kan man vidare läsa att Björkstalaget vid den här tiden bestod av 40 medlemmar varav endast 8 par var aktiva. Björkstalagets dåvarande ledare Holger "Hogga" Wigren såg så här på situationen: "Vi står så att säga på den absoluta gränsen. Antingen är deltagarna av den gamla stammen eller också mycket unga. Ungdomen och främst pojkarna är med få undantag helt oförstående till det roliga med folkdans". 1950-talets många aktiva unga dansare lämnade alltså laget och återväxten var dålig. Signaturen "Echo" sammanfattade övergången från femtiotal till sextiotal för Björkstalaget så här: "...men så plötsligt, någon gång 1959-60 tystnade stråkarna. De tre spelmän, som varit med till Holland, stuvade ner fiolerna och packade upp dem i andra musikaliska sammanhang. Folk började gifta sig eller blev gistna i största allmänhet. Folkdanskrisen blev och är ett faktum för Björkstalaget".

Ett ungdomligare folkdanslag

De dystra farhågorna i början av sextiotalet besannades inte. I stället så började Björkstalaget vinna nya anhängare - främst bland ungdomarna. Ett problem i föreningen var det stora överskottet av flickor. "..Grabbarna måste köra varje dans två gånger för att alla flickor skall få vara med... " skrev man i ett reportage om Björkstalaget hämtat ur Västerbottens Folkblad den 20 mars 1965.

Under 1960-talet började Björkstalaget att anordna speciella danskurser för barn och ungdom. 1966 arrangerade Björkstalaget och Ungdomsstyrelsen en danskurs där närmare fyrtio barn i åldern 6 - 12 år deltog. Ungdomsstyrelsen stod för lokal (Hagagården) och Björkstalaget stod för ledare (Holger Wigren) och musiker (Bengt och Jost Papmehl-Dufay). Kursen omfattade tio gånger och kostade fem kronor.

Ett ungdomligare Björkstalag började ta form och i slutet av sextiotalet skedde en tydlig generationsväxling - både vad gäller medlemmar och dansrepertoar. En förskjutning åt det "folkliga" i dansen börjar ta form. Uppställningsdanser är inte längre allenarådande. Polskor och andra pardanser börjar få mer utrymme. Även synen på uppvisningar förändras så smått. Laget försöker mer och mer att sätta in danserna i sitt rätta sammanhang och presentera dem på ett mer varierat sätt än tidigare.

Björksta Folkdanslag

Björkstalaget hade sedan starten 1923 tillhört nykterhetsorganisationen Svensk Godtemplarungdom (SGU). Redan 1938 hade man i laget tagit upp frågan om anslutning till Folkdanslagens riksorganisation Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. 1938 beslöt man sig för att inte gå med i organisationen och det skulle dröja ända till 1964 innan man tog steget in i Svenska Ungdomsringen. Nu tog man inte steget fullt ut - Björkstalaget kvarstod fortfarande ett tiotal år som SGU-anslutet folkdanslag. I samband med inträdet till Svenska Ungdomsringen registreras namnet Björksta Folkdanslag. Detta som ett förtydligande av verksamheten i föreningen.
I samband med dubbelanslutningen ökade utbudet av kurstillfållen för lagets medlemmar. Tidigare hade lagets ledare endast kunnat delta i SGU:s årliga påskkurser på riksplanet. Nu fick man även tillgång till Ungdomsringens specialkurser inom folkdans, folkmusik och dräktskick.

Holger Wigren

Om man skall plocka fram en person som far representera Björkstalaget under 1960- talet måste det bli Holger "Hogga" Wigren. Han var aktiv i Björkstalaget sedan 1950-talet och axlade manteln som Björkstalagets dansledare 1957. Den rollen innehade han fram till 1968.
Där det leddes och dansades gammaldans under 1960-talet där var "Hogga" med. Han var förutom lagets dansledare, även barndansledare och ansvarig för många av de gammaldanskurser som Björkstalaget ordnade under 1960-talet.
("Hogga" var för övrigt den som lärde författaren av denna jubileumsskrift att dansa gammaldans. Detta skedde på en GDV-kurs på Sofiehems Föreningshus 1977).

1970-talet

Gröna Vågen

Det blåste medvind i föreningen under 1970-talet. Björkstalagets medlemsantal ökade från ca 80 medlemmar i början av decenniet till ca 400 medlemmar vid decenniets slut. Toppåret var 1977 då laget bestod av 412 medlemmar. Björkstalagets barnverksamhet var stor under dessa år. Runt om i stadsdelarna startade Björkstalaget danskurser för barn. 8 - 10 barngrupper per termin var inte ovanligt i slutet av sjuttiotalet. Björkstalaget hade dessutom under många år en aktiv dräkt- och slöjdsektion samt en musiksektion.

Ett nyväckt intresse för folkdräkter under sjuttiotalet lockade även nya medlemmar till laget. Man behövde nu inte enbart dansa för att vara medlem i Björkstalaget. Allmänhetens sug efter folkdräkter resulterade bl.a. i att det 1977 var ca ett års väntetid för att få en kvinnlig Västerbottensdräkt uppsydd av Hemslöjden i Umeå. Björkstalagets dräkt- och slöjdsektion figurerade rätt ofta i länspressen. I olika tidningsartiklar kunde man läsa om lagets dräkttillverkning - allt från bindmössbroderier till kängskotillverkning. Flera av lagets medlemmar fick även agera "fotomodeller" i tidningsartiklar som behandlade folkdräkter i allmänhet och Västerbottensdräkten i synnerhet.

Folkmusikintresset var stort i Umeå under 1970-talet. Björkstalaget hade många aktiva spelmän som spelade till dans under denna tid. De flesta av lagets spelmän var unga och entusiastiska. Många av lagets musiker var även medlemmar i den vid den här tiden nystartade folkmusikföreningen Gnid & Drag.

Folkmusiken lockade många till dans. I slutet av sjuttiotalet arrangerade Gnid & Drag s.k. "musikkalas" på Ålidhems centrum. Musikkalasen var välbesökta och lockade ibland en publik på flera tusen (!) personer. Välbesökta var även de av Björkstalaget anordnade gammaldanserna på "gamla" Folkets Hus. De pågick under åren 1977 - 1982. Arrangemangen drog från början fulla hus och gav ett bra tillskott till föreningskassan. Intresset avtog tyvärr i början av åttiotalet och 1982 arrangerade Björkstalaget sin sista (senaste?) offentliga gammaldans.

Anders Perstrand

Om 1960-talet var Holger "Hogga" Wigrens årtionde så får Anders Perstrand ses som representant för Björkstalagets ledarkår och lagets ansikte utåt under 1970-talet.
Anders började dansa folkdans 1959 i sin hemstad Skellefteå och kom i början av 1960-talet till Umeå och Björkstalaget. Han tog över ledarrollen i föreningen 1968 och ledde i princip Björkstalaget under hela 1970-talet. Åtskilliga är de tidningsurklipp från denna tid där Anders skymtar på bild eller uttalar sig för lagets räkning. "Långdansens okrönte mästare" utropar en av VF:s tidningsrubriker. "Landstingsbyråkraten som lever med folkdans och lekar" är en annan talande tidningsrubrik. Anders var dansledaren, lekledaren, dansaren, spelmannen, körledaren, hälsingehambodomaren m.m.

Anders trappade i mitten av 1980-talet ner sitt folkdansengagemang för att istället satsa sin energi på annan kulturell verksamhet (läs körsång). Men att riktigt släppa intresset för folkmusik och dans är svårt för den som en gång varit aktiv. Någon gång nu och då dyker Anders Perstrand fortfarande upp som lek- och sångdansledare i olika sammanhang och nyckelharpan ljuder fortfarande och dansen.

Fidelibom... av Thore Skogman

1980-talet

Många barngrupper

Efter 1970-talets medvind började laget under 1980-talet se en minskning både vad gällde medlemmar och aktiviteter. 1980 var medlemsantalet 346 medan Björkstalaget 1989 hade ca 200 medlemmar. Lagets ordinarie dansträningar var från 1980 förlagda till Tegs Medborgarhus - en ny lokal i Björkstalagets historia. Före det var det Hagagården och Ordenshuset som hade gällt som träningslokaler. Barngrupper och aktiva barnledare fanns det ganska gott om under 1980-talet. Runt om i Umeå bedrevs barnverksamhet i Björkstalagets regi. I lokaler som Majorsbostället, Ordenshuset, Tegs Medborgarhus, Landstingskansliet m. fl. satsades på dansverksamhet för lagets yngsta medlemmar.

Aktivt Ungdomslag

En dansgrupp speciellt för ungdomar startade Björkstalaget upp 1982. Det hade under många år funnits efterfrågan på en dansgrupp för tonåringar. När man dansat "färdigt" i någon av Björkstalagets barngrupper så var nästa steg att gå in i lagets vuxengrupp. Något alternativ däremellan hade inte tidigare bjudits i lagets regi. Ledare och initiativtagare till den nystartade ungdomsgruppen var Lars Granqvist, som tillsammans med Märta-Britt Nygren ledde ungdomslaget under nästan hela 1980-talet. Gruppen bestod i snitt av ca 40 ungdomar - varav hälften pojkar!
På programmet stod gammaldans, folkdans och moderna danser. Här utvecklades under 1980-talet en dansgrupp som med liv och lust deltog i uppvisningar, utlandsresor och styrelsearbete. Flera av Björkstalagets barngrupper leddes för övrigt av medlemmar från Ungdomslaget. Man kan säga att under detta decennium så levde Björkstalaget med besked upp till Svenska Ungdomsringens vision av folkdansrörelsen som en allåldersorganisation.

1900-talets danser

Kännetecknande för detta årtionde var intåget av 1900-talsdanser i folkdanslagens repertoar. Intresset för det egna århundradets musik och danser hade ökat i samband med det folkliga dans- och musikintresset på 1970-talet. I de "moderna" folkdanslagen ville man arbeta med all form av folklig dans - från medeltid till nutid.1900-talets modedanser blev nu en del av folkdanslagens repertoar och dansades sida vid sida med uppställningsdanser och polskor.
Björkstalaget var i detta fall inget undantag. Synen på de "moderna" danserna hade med åren förändrats. Värt att notera är att de danser som grundarna av Björkstalaget såg som sin uppgift att bekämpa nu sextio år senare återfanns i samma förenings dansrepertoar och uppvisningsprogram. Det är inte bara dansrepertoaren som ändrar karaktär under denna tid även uppvisningsprogrammen börjar ta ny form. Björkstalaget frångår mer och mer de klassiska uppställningsdanserna för en folkligare och friare form av koreografi. Att presentera folkdans som scenprogram blir en allt vanligare arbetsform för folkdanslagen - så även för Björkstalaget.

Björkstalagets scenprogram

1984 bestämde sig Björkstalaget för att göra ett scenprogram som skulle bygga på hela lagets verksamhet. Alla medlemmar inbjöds att delta och resultatet blev ett två timmar långt scenprogram framförd på Östra Gymnasiet. 150 av lagets medlemmar deltog - däribland 80 barn. På programmet stod folkdanser från norr till söder, 1900-talets modedanser, sånglekar, visor, kämpalekar, bröllopsdanser m.m. Programmet var sammansatt i olika programblock guidat av en conferencier (Majlis Granström) omväxlande klädd i folkdräkt och frack och nätstrumpor. I pausen visades slöjdalster tillverkade av lagets medlemmar.
Föreställningen blev positivt mottagen och recenserades på stort uppslag av Västerbottenskuriren dagen efter. Mest sensationellt var enligt VK:s artikel att ett folkdanslag gett sig i kast med att visa upp 1900-talets modedanser.
1986 genomfördes ett liknande scenprogram på Östra Gymnasiet döpt till "Nig och kuta runt". Detta år deltog drygt 100 av lagets medlemmar i programmet. Även detta scenprogram väckte uppmärksamhet både bland press och publik.

Spelet om den stora branden

I juni 1988 var det 100 år sedan den stora stadsbranden i Umeå. Detta uppmärksammades bl.a. med en stor teaterföreställning på Umeås gamla fängelsegård. Björkstalaget hade fatt inbjudan att delta i denna stora amatörteaterföreställning som skulle skildra livet i Umeå 1888. Tillsammans med över hundra andra amatörskådespelare deltog 39 dansare och 4 spelmän från laget i en tre veckor lång sommarteater. Björkstalagets uppgift var främst att delta i föreställningens dans och musikavsnitt men bland lagets medlemmar fanns en hel del skådespelartalanger som fick prova på andra roller.

De 22 föreställningarna blev en succé och gick för utsålda hus i bästa tänkbara sommarväder. För Björkstalagets del var detta ett nytt sätt att arbeta - med professionell regissör och som del i ett teaterkollektiv. Man kan nog påstå att ingen av de deltagande dansarna och spelmännen gick oberörd ur detta stora projekt.

1990-talet

Svenska Ungdomsringen?

Hur sammanfattar man då vårt eget årtionde? Det är alltid lättare att analysera bakåt i tiden än att göra det i nuet. Tyvärr måste man väl medge att 1980-talets allåldersverksamhet numera har blivit en verksamhet för tjugoåringar och uppåt. Ett minne blott är även sjuttiotalets aktiva slöjd och musiksektion. Lagets huvudinriktning idag är dansverksamhet för vuxna och ungdomar. Försök att bilda nya ungdomsgrupper har gjorts genom åren utan att det resulterat i någon permanent grupp. Umeå som universitetsstad lockar en hel del yngre dansare till föreningen men efter studietiden lämnar många Umeå och Björkstalaget. Föreningens barnverksamhet går idag på sparlåga och ingen speciell dansgrupp för barn finns i lagets regi sedan 1991.

Danser i Västerbotten

Någon egentlig sammanställning och dokumentation av folkliga danser från Västerbotten har saknats genom åren. Sedan 1995 finns nu Västerbottensdansen dokumenterad både i bokform och på videofilm. Drivkraften bakom detta projekt har varit Björkstalagets egen Lena Papmehl-Dufay. Hösten 1994 samlades intresserade dansare till en helgkurs i Vännäs för att analysera och prova på de danser som fanns upptecknade i länet. Kursen resulterade sedan under 1995 i en videoproduktion där västerbottniska folkdansare visar upp ett trettiotal av länets danser. Ett häfte med dansbeskrivningar, noter och historik runt de aktuella dansmaterialet utgavs samma år. Författare till häftet var Lena Papmehl-Dufay. För sin insats med dokumenteringen av Västerbottensdanser och för sin ledarinsats i Björkstalaget belönades Lena 1996 med Svenska Ungdomsringens Frykmostipendium.

Lena Papmehl-Dufay

Lena får ses som Björkstalagets okrönta drottning under de senaste decennierna. Som tonåring blev hon medlem i laget 1965 och började på ett tidigt stadium att arbeta med dansutlärning. Det som kännetecknar Lena som ledare är den stora pedagogiska kunskapen i kombination med känsla för och insikt i det hon förmedlar. Lena behärskar inte bara dans utan har ett brett register vad gäller den svenska folkkulturen i stort.
Lena Papmehl-Dufay har haft ansvar för många av Björkstalagets stora och tunga projekt under de senaste åren. Hon har visat sig besitta en förmåga att "ro i land" ibland nästan omöjliga arbetsuppgifter.

Björkstalaget ur akademisk synvinkel

En akademisk studie av folkdansare har sammanställts av Maria Persson vid Umeå Universitet 1997. Studien är en D-uppsats i Etnologi som till stor del bygger på uppgifter lämnade av dansare i Björkstalaget. Maria Persson har själv varit aktiv folkdansare i Stockholm och med en folkdanspedagogutbildning vid Väddö Folkhögskola i bagaget. Uppsatsen hade till syfte att undersöka hur folkdansare själva ser på sitt dansande, sin riksorganisation och sin del i traditionsarvet. Tretton av lagets medlemmar intervjuades och deltagarobservationer gjordes vid flera av Björkstalagets träningar. Vad kom då författaren fram till? Jo, bland annat följande:

1. Man kommer som ny i folkdanslaget för att man tycker det är roligt att dansa. Intresset för den folkliga kulturen kommer i ett senare stadium - om den alls kommer.
   
2. Det är tillåtet att förnya och förändra i dansrepertoaren - åtminstone i Björkstalaget - men en kunskap och insikt om originalet måste finnas i grunden. Kännetecknande för folkdansrörelsen är upplevelsen av att "man går på kurs". Sverige är ett kursälskande folk och folkdansare är inget undantag.
   
3. Folkdräkten ses av många folkdansare som en scenkostym - men en scenkostym som måste vara traditionsenligt korrekt.
   
4. Att man som folkdansare inte känner någon speciell samhörighet med eller intresse av sin riksorganisation Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. Den bara "finns" och kan ibland vara bra att ha.
   

Björkstalaget 1998

Verksamheten av idag består till största delen av dans för vuxna och ungdomar. Medlemsantalet är idag ca 80 personer. Björkstalagets träningslokal sedan hösten 1996 har varit Sofiehems Föreningshus. Där träffas vi och "kursar" på tisdagskvällar mellan 19.00 - 21.00. Vi har under hela 90-talet lagt upp träningskvällarna som temakvällar med ett utbud av allt från medeltida långdanser till senaste varianten av bugg.
Björkstalaget har idag ingen ensam ansvarig dansledare utan ledarkåren består numera av ett flertal personer. Även inbjudna gästledare brukar anlitas under terminens gång.

Björkstalaget har en dräktansvarig (Seija Dahlgren) som med säker hand ansvarar för lagets dräkter både vad gäller skötsel och utlåning.

Som ansvarig för musiken till lagets dansträningar har vi idag spelmannen Åke Bjärhall. Laget brukar vid olika tillfällen även inbjuda andra spelmän och grupper till vår verksamhet.
Ett gott samarbete har vi sedan mitten av 90-talet med Umeå Folkmusikförening. Ett samarbete som resulterat i dans- och musikkvällar för allmänheten bl.a. på Ordenshuset.
Att "missionera" på fältet är en annan viktig verksamhet. Aktivt deltagande i den årliga Folkmusikfestivalen har bidragit till att vi synts och lockat nya medlemmar till föreningen. Björkstalaget har även vunnit terräng genom deltagande vid Skogshögskolans danskvällar där vi är med och lär ut gammaldans och polskor. Gammaldanskurser i lagets egen regi har det även funnits gott om under årens lopp.

Det känns i luften att folkmusiken och dansen är på väg att vinna terräng igen - om än inte i samma form som tidigare.
Det traditionella folkdanslaget med sina uppställningsdanser lockar inte dagens unga publik lika mycket som för 75 år sedan. Det Björkstalag som startade 1923 är ständigt under utveckling och kommer så att förbli.

Med Björkstalaget vidare in i 2000-talet!

Björkstalagets utlandskontakter

(med tonvikt lagd på de senaste 30 åren)

1927	Björkstalagets första utlandsresa. Färden gick till Vasa
1954	en ny Vasaresa. Björkstalaget gästar folkdanslaget Brage.
1958	deltog Björkstalaget vid det internationella storlogemötet i Haag i Holland
1966	reste laget till Reykjavik för att delta i den nordiska godtemplarungdoms kongressen. Island 1966
1968	resa tillsammans med folkdanslaget Örnringen i Örnsköldsvik till Bayern och den sydtyska staden Gemünden.
1969	en tre veckor lång USA-turné med Chicago och internationell godtemplarkonferens som mål.
1976	Björkstalaget deltar i en internationell folkdansfestival i Cobh på Irland. Exotiskt gästbesök hade Björkstalaget av en turnerande indisk dans- och dockteatergrupp från Rajastan. Björkstalaget och Skärgårdsgillet var värdar för gruppen under en vintervecka. Indier på skidor, Indiska dansare
1977	Winzertrachtengruppe Bacharach från Tyskland gästar Umeå. Kontakten med det tyska laget knöts vid folkdansfestivalen i Cobh året innan.
1978	Björkstalaget och Skärgårdsgillet gästar Winzertrachtengruppe Bacharach och deras 50-års jubileum i Bacharach i Rhendalen.
1979	i samband med Noliamässan detta år, var Björkstalaget och Skärgårdsgillet värdar för den gästande dansgruppen The Yevshan Ukrainian Folk Ballet Ensemble från Umeås vänort Saskatoon i Kanada. Ensemblen bestod av ättlingar till ukrainska invandrare bosatta i Saskatoon.
1980	reste Björkstalaget tillsammans med Skärgårdsgillet till Saskatoon i Kanada. Resan var en svarsvisit på den kanadensisk/ukrainska dansgruppens besök i Umeå 1979.
1982	Björkstalaget får besök av det österrikiska folkdanslaget Volkstanzkreis St Oswald. Österikare 1982
1983	gick resan till den lilla byn St Oswald i Österrikiska Steiermark där laget besökte sina gäster från året innan. Samma år gästas Björkstalaget och Noliamässan av den sydfranska dans- och musikgruppen Farandoleurs Cheminots Nimois.
1985	reste Björkstalaget till Provence i Sydfrankrike för att gästa sina franska vänner "Farandoleurema" från Umeåbesöket sommaren 1983. Under samma resa gjorde Björkstalaget även ett gästspel vid en internationell folkdansfestival i Barcelona. Damer från Nimes
1986	gästades Umeå och Björkstalaget av den spanska dansgruppen Esbart Dansaire Sant Isidre. Dansgruppen hade varit våra värdar vid festivalen i Barcelona året innan.
1987	var det dags för ett återbesök i Umeå av våra österrikiska vänner från St. Oswald.
1989	besöktes Björkstalaget på nytt av Farandoleurs Cheminots Nimois från franska Nimes.
1990	gjorde Björkstalaget en resa till Estland där vi var gäster vid en estnisk fjäderfågelsovchos. Denna gång gästades inte ett folkdanslag utan sovchosens damkör och den stora körfestivalen i Tallin med 600.000 deltagare/åskådare.
1991	blev det ett återseende av Tallinkören som var inbjudna till Umeå och Noliamässan. Samma år gjorde Björkstalaget ett återbesök till franska Nimes och våra vänner i Farandoleurs Cheminots Nimois. Estnisk kör utanför Domus
1995	reste Björkstalaget till Umeås tyska vänort Würzburg där laget var gäster hos stadens dräkt- och hembygdsförening. Würzburg 1995
1996	gick resan västerut till Eynsham nära Oxford i England. Här besöktes den brittiska Morrisdansgruppen Eynsham Morris. Morris men dansers
1997	gästades Björkstalaget av våra vänner från Würzburg 1995. Tyskarna deltog bl.a. tillsammans med Björkstalaget vid de årliga midsommaruppvisningarna. Björkstalaget med tyska vänner

Uppdaterad 2005-06-12 och 2024-07-29

Copyright © Björkstalaget 1998, 2001