Ja, då var vi hemma igen, från vår dansresa till Wales och Tredegar house festival. Vi var 26 personer, varav fyra spelmän, (ja vad gjorde vi utan dem?) som reste iväg. Håkan hade ordnat buss från Alingsås till Landvetter. Väldigt bekvämt. Vi reste via Kastrup till Heathrow, där vi blev hämtade med buss och inkvarterade på hotell. Vi blev blev tilldelade värdar, som skjutsade oss vid behov och gav oss lunchpaket varje dag.
Det blev många egna dansuppvisningar, men det blev också lite mer avslappnad dans i civila kläder tillsammans våra värdar. Jättekul !
Undertecknad fick också lära ut danser till barnen på en skola och Gert-Inge fick berätta lite om Sverige.
Dagen innan invigningen besökte vi St Fagans History Park vid Cardiff, en park liknande Skansen. Vi besökte även Cardiff Bay, som ligger vid vattnet där floden Severn möter Bristol Bay. Ett vackert område.
Vi fick titta på många dansuppvisningar och flera av dem påminde om Riverdance.
Ja, det var trettio st. 20-min-uppvisningar på lördag, fördelade på två ställen och lika många på söndag. Vi hade själva sammanlagt sex st.
Gå gärna in på Youtube och titta på Chequered Flag, en häftig dansgrupp i svartvita kläder.
Både lördagen och söndagen startade med en procession, som började med säckpipsblåsare, tätt åtföljda av Alingsås Folkdansgille och efter oss, många fler grupper.
Morgondusch, folkdräkt på, dansuppvisningar, eftermiddagsdusch, civila kläder på, kvällsdusch.
Ja, det gick nog åt en del vatten på hotellet, som var fyllt av dansare.
Vid avskedsmiddagen den sista kvällen överlämnade vi en present, i form av en graverad tennskål, samt en receptbok med engelsk text, från Alingsås.
Några utav oss hade varit på festivalen år 2007, men för de flesta var det första gången.
Men denna gången ”hade vi i alla fall tur med vädret.”
Det var riktigt varmt och solen sken. Eller kom det en regnskur? Ja sån’t glömmer man lätt.
När det var dags för hemresa, serverades frukost på hotellet kl. tre på natten, eftersom bussen skulle hämta oss kl fyra. Men vi verkade ändå piggare än busschauffören. Han gäspade i ett kör, så man trodde nästan att munnen hade fastnat i det läget. Men Håkan sa: Det är nog ingen fara !!!
Men det slutade lyckligt och vi flög hem i ett vackert väder med bra sikt och jag fick äntligen se Mjörn från ovan.
/ Inger
