Och har kommit lätt på sne’. Finns det ingen som kan säga var vi e’ …..
Jo, nog har vi varit på turné, om så bara för en dag. En busstur med Håkan på midsommarafton.
Men har vi kommit lätt på sne’ ? Nej, jag tyckte allt våra linjer såg ganska raka och fina ut, efter all träning.
Finns det ingen som kan säga var vi e’ ?
Ja, så kan man nog tänka ibland, när man skall ställa upp sig till en dans på en ny plats. Den som inte dansar folkdans, kanske tror att det är bara att riva av några danser, men i de flesta av danserna, måste man stå på rätt plats och stå mittemot rätt par, annars blir det helt galet, eftersom man ofta gör olika saker, beroende på vilken sida man står. Så det är både hjärnan och kroppen som får motion. Men det lär ju vara nyttigt.
Man får alltid ha en plan B, ifall det blir regn och då är det inomhus som gäller. Då får man ta de danser som får plats. Detta år var det bara dans utomhus, men på två servicehem hade uteplatserna gjorts om, så då fick vi snabbt fixa till en plan C. Vilken tur att vi har med oss duktiga och flexibla spelmän.
Vi är som ett resande teatersällskap, som drar med oss olika högtalaranläggningar, sladdar och mikrofoner, som snabbt skall installeras. Det blev en miss i Alingsåsparken, där antennerna inte kom på plats i de första danserna, så de dansare som stod längst bort fick problem att höra musiken. Men resten av dagen funkade allt.
Eftersom dagen är så jäktig, hade vi i år tackat nej till kaffet i Herrljunga,
men vi hade blivit lovade på kaffe och tårta på Brunnsgården.
Men varken vi eller personalen visste nånting, så det står väl några tårtor i något kyl där och väntar på att bli uppätna, men inte utav oss.
Men vi fick lite kaffe på maten på Ediths, där vi åt lunch, så det gick ingen nöd på oss. Och så fick vi längta lite efter det goda fikat, som vi får i Hjälmared, där vi hade vår sista uppvisning för dagen.
Och hur var vädret ? Jo, i hetaste laget.
Lite separationsångest får man allt, när man skiljs från sina goa’ vänner, men vi ses ju igen.