Allt var toppen på midsommarafton. Vädret var fint, dansarna var vältränade och humöret verkade vara på topp hos alla dansarna. Ja, vad kan man mer begära ?
Efter att ha dansat på servicehemmen på förmiddag var det dags för lunch i trädgården vid IOGT. Därefter bar det iväg till Alingsåsparken och till sist Haraberget i Herrljunga, där vi blev bjudna på fika efter dansen.
En heldag med sina vänner och att få dansa dessutom ! WOW !
Ja, så blev det då äntligen en helt vanlig midsommar utan restriktioner. Men på ett sätt ovanlig, för den innehöll inte en droppe regn. Solen sken hela dagen och termometern visade på 30 grader. Vi var 21 dansare och tre spelmän som ”bussades” runt till servicehem och festplatser.
Den varmaste midsommar på 52 år fick vi höra på nyheterna. Hur skulle detta gå ? Jo, det gick bra, för man är så inne i sitt dansande, så man glömmer för en stund hur varmt det är. En klunk vatten i bussen och sen vidare till nästa ställe.
Gissa om det var skönt att duscha, när man kom hem på kvällen ?
Inger.
Förra året blev det ingen midsommardans alls p.g.a. Coronapandemin, men i år vågade vi oss på att dansa utanför äldreboenden. Vår egen träning skedde också utomhus.
För att vara extra försiktiga, så dansade vi bara med vår egen partner. Några av danserna fick göras om, så att man inte skulle behöva hålla i någon annan än sin ”egen”. Solen sken hela dagen, när vi dansade och några regndroppar syntes inte till, möjligen en och annan svettdroppe.
Sju äldreboende hann vi med och visst var det roligt att vara tillbaka på banan igen tillsammans med glada dansare och spelmän.
Nu hoppas vi alla att pandemin skall gå över så att vi alla kan börja dansa till igen till hösten.
Inger.
Ja, då var alla uppvisningar gjorda för ett tag.
Vädrets makter har varit med oss så gott som hela tiden.
På midsommaraftonen var det underbart dansväder, ända tills vi kom till Hea vid 17- tiden. När vi skulle dansa vår sista dans, så kom det en störtskur, så både publiken och vi själva fick rusa därifrån.
När det sedan var dags för det nionde och sista stället, som är Hjälmared, blev det inomhusdans och efteråt blev vi bjudna på sill o potatis, jordgubbar o grädde och kaffe med dopp.
Vilken lyx efter en heldag med dans !
Nu blir det en dryg månads uppehåll till vår nästa uppvisning som är 10 augusti vid det lilla torpet i Sandhult, Risveden.
Eller snarare på stenplattor, asfalt eller gräs. Underlaget skiftar, men vi får anpassa oss. Vädrets makter var goda nästan hela dagen; det var bara i Herrljunga som det kom en liten skur.
Mest folk denna dagen var det i Alingsåsparken. Vilken lyckoträff det arrangemanget har blivit!
Riktigt roligt är det att dansa på midsommarafton, men det gäller att skärpa till sig och komma ihåg alla turer, både för dansare och spelmän och det lyckades vi med även denna gång. Men det goaste är nog ändå när vi sitter och fikar i Hjälmared, när vi dansat klart.
Och så lite sorgligt att skiljas från sina vänner.
Men så är det med sommarlov!
Inger.
Midsommarafton, solen skiner och vi med den
Alingsåsparken
Haraberget Herrljunga
Hea Hemsjö
Hjälmareds Folhögskola
Och nu skiner sola ! Eller ?
På midsommarafton sken den i alla fall inte, men det var ett väldigt behagligt dansväder. Förutom när vi kom till Hea vid halv fem-tiden, för då regnade det. Men vi tog på oss våra genomskinliga regnkappor och genomförde en lite kortare uppvisning. Vi såg ut som om vi var inpackade i Gladpack.
Glada var vi i alla fall, även om vi inte var packade. På vårt sista ställe, som var Hjälmared, slutade regnet lagom tills vi skulle börja dansa, så vi får nog säga att vi hade tur med vädret även denna gång. Vi dansade på nio ställen och det är precis vad vi hinner med.
Nu har vi sommaruppehåll och börjar igen första torsdagen i september och då har vi nog hunnit bli riktigt danssugna igen !
Inger.
Och har kommit lätt på sne’. Finns det ingen som kan säga var vi e’ …..
Jo, nog har vi varit på turné, om så bara för en dag. En busstur med Håkan på midsommarafton.
Men har vi kommit lätt på sne’ ? Nej, jag tyckte allt våra linjer såg ganska raka och fina ut, efter all träning.
Finns det ingen som kan säga var vi e’ ?
Ja, så kan man nog tänka ibland, när man skall ställa upp sig till en dans på en ny plats. Den som inte dansar folkdans, kanske tror att det är bara att riva av några danser, men i de flesta av danserna, måste man stå på rätt plats och stå mittemot rätt par, annars blir det helt galet, eftersom man ofta gör olika saker, beroende på vilken sida man står. Så det är både hjärnan och kroppen som får motion. Men det lär ju vara nyttigt.
Man får alltid ha en plan B, ifall det blir regn och då är det inomhus som gäller. Då får man ta de danser som får plats. Detta år var det bara dans utomhus, men på två servicehem hade uteplatserna gjorts om, så då fick vi snabbt fixa till en plan C. Vilken tur att vi har med oss duktiga och flexibla spelmän.
Vi är som ett resande teatersällskap, som drar med oss olika högtalaranläggningar, sladdar och mikrofoner, som snabbt skall installeras. Det blev en miss i Alingsåsparken, där antennerna inte kom på plats i de första danserna, så de dansare som stod längst bort fick problem att höra musiken. Men resten av dagen funkade allt.
Eftersom dagen är så jäktig, hade vi i år tackat nej till kaffet i Herrljunga,
men vi hade blivit lovade på kaffe och tårta på Brunnsgården.
Men varken vi eller personalen visste nånting, så det står väl några tårtor i något kyl där och väntar på att bli uppätna, men inte utav oss.
Men vi fick lite kaffe på maten på Ediths, där vi åt lunch, så det gick ingen nöd på oss. Och så fick vi längta lite efter det goda fikat, som vi får i Hjälmared, där vi hade vår sista uppvisning för dagen.
Och hur var vädret ? Jo, i hetaste laget.
Lite separationsångest får man allt, när man skiljs från sina goa’ vänner, men vi ses ju igen.
